...

Jag har just spenderat 17 timmar på Östra Sjukhusets akutmottagning.
Nu ska jag gå och dö (nej, inte bokstavligt talat).
Sen äre kulturlektion. Thomas Bossius försöker lära oss allt han kan och jag gillar honom och hans lätt bögaktiga karaktär.
Fast helst vill jag bara åka hem till Becca och bli ompysslad.

Och nej, det är inget allvarligt fel på mig. Det var därför jag fick vänta så infernaliskt länge.
Jag skulle fejkat en hjärtattack av något slag istället. Då hade det nog blivit fart på de rockbeklädda varelserna.

De närmsta dagarna tänker jag ägna åt att formulera ihop bedrövliga klagomål på vita ark, prydligt vika arken på mitten och stoppa dem i kuvert med minst lika prydligt nerpräntade adresser på och sedan skicka till varenda människa som besitter en mer eller mindre hög post i detta land. Och till varenda tidning jag kan komma på ska jag göra precis likadant.
Eller, jag skulle, om jag bara hade haft tiden och motivationen till det.

Just nu är jag bara glad över att vara "hemma".