Let it rain
I den här staden skiter alla i vem du är.
Och inte bara i vem du är, utan också när, var, hur och varför.
Jag var ute och joggade häromdagen. Inte en jävel av ansiktena som mötte mig i de hundratals förbipasserande bilarna, gav mig någon blick. Det är inte precis som i Bjärnum där alla känner alla och där verkligen A-L-L-A, liksom nästan reflexmässigt, vänder sig om och stirrar sig blinda och enbart med syftet att kolla efter vem det är som är ute och flåsar i backen.
"Jaha, det är Olssons tös."
Jaa, och sen då?!
Näh, i den här staden skiter alla fullständigt i vem du är och det är faktiskt ganska så skönt emellanåt.


3 Comments:
Kan tänka mig det. Det är lite det som gör att jag tjusas av stora städer också, att kunna vara en i "the faceless crowd". Hopplöst asocial. Igår gick jag ner på stan och träffade säkert sju pers jag var tvungen att kallprata med. Usch.
Du har så rätt så Pillan lilla. Det måste vara skönt att kunna vara utan några krav och måsten från alla kurvor man tar sig förbi. Jag saknar dig och skulle gärna se dig springa utanför mitt hus men jag antar att det är jag som får springa utanför ditt en vacker dag. Jag ska skära Big, chopchopchop, cutcutcut fortast möjligt.
Och angående "pillan lilla", så fort jag hör det tänker jag på Jennys Kiwi och AT-film. UNDERBART. Jag såg honom i morse förresten, i tisdags också + förra fredagen. Vad jag älskar honom. Vi ska alla ha honom, right?
KIWI, THE FORBIDDEN FRUIT. gaah.
Post a Comment
<< Home