the outer edge of a figure

D-guy mötte min blick bakom trumsetet. Han log och lät sedan publiken veta att det var trevligt att så många de kände, hade hittat dit. Jag tog åt mig som en annan patetisk och olyckligt kär.
Efter själva spelningen (för övrigt en mkt bra sådan) pratade vi en stund om bl.a. Smashing Pumpkins-plattan "Adore", vilken innehåller världens, fortfarande i särklass, mest fantastiska låt. Spår nummer två - "Ava Adore". OBESKRIVLIGT.


Summergirl, I miss you..

Rasande Rytmik, Skälvande Skör.

Det var en fin dansföreställning, ååhå-hå-hå-hå, me love.

Klockan är 00.00 och exakt nu infinner sig deadlinen. Jag hann inte färdigt med min epikanalys av Woody Allens "Kugelmassepisoden", men jag håller ju på precis just nu i denna stund!

Dessutom skall jag skriva en dikt baserad på den ryska futurismens uttrycksfulla sätt.
JAG BEHÖVER MER TID TILL SKOLAN, FÖR JAG HINNER INTE. Eller nej, vänta: JAG BEHÖVER OMPRIORITERA MITT LIV.

"Summergirl, I miss you.."

D-guy, vem är summergirl?! Gah, jag blir galen..

Melissa, would you marry me?

http://lightningismygirl.blogspot.com/

Jag har hittat Melissa auf der Maurs blogg. Det var uppfriskande.

(f.d. Hole- och Smashing Pumpkins-basist, numera soloartist för den lilla skara som inte visste, men som ville veta)

Jag har bakat en äppelpaj. Jag har aldrig bakat paj i hela mitt liv, men nu har jag bakat paj och jag upptäckte att jag är ganska så bra på att baka paj, för den bakta pajen blev en väldigt god bakad paj. Wooah!

Nej, jag hade fel,

jag hatar HELA DEN HÄR VECKAN.
Jag lyssnar t.o.m. en hel del på emocore ikväll, vilket räcker som bevis på att känslorna och kanske även hjärnan inte riktigt hänger med.

Önskelista:
Harmoni
D-guy
D-guy
D-guy

Det är en mkt stor fara för hälsan att ägna sig åt osociala, destruktiva saker som att vara (olyckligt?) kär. Jag ska sluta. Med risk för att låta alldeles fruktansvärt patetisk: nog om detta.

Ikväll vill jag se på Rock and roll high school, för D-guy älskar den och jag älskar den och jag älskar D-guy, men han fattar inte det och jag vågar inte ta mina chanser och berätta och nu låter jag som om jag vore fjorton vårar igen.

Jösses, förlåt mig.

BAH!

Jag hatar den här veckan, fram tills imorgon kl två.
Jag måste sova mer, jag får så mörka ringar under ööögonen.

Jag har köpt fem nya (relativt prisvärda dock), DVD-filmer på bara några dagar. Got a filmweekend coming, OH YES PLEASE.

"Jag tror inte far riktigt gillar att jag drar hem medelålders män och låter dem komma på tangentbordet."
Näh, usch, hur blev vi så lättroade, Lina?

I helgen skall även min försenade födelsedagspresent åt far, d.v.s. inget mindre än ett ovanligt rockigt blandband, slutföras. Mycket olyckligt är det dock att jag inte lär få plats med hälften av alla de låtar jag tänkt mig. Typiskt.

RiFLES

I see the rifles comin' over the hill
and if you shout maybe they'll stop
and won't kill

Jag har återupptäckt Black Rebel Motorcycle Club. Det var en märklig känsla, inte som något annat jag känt på länge. Onsdagen den 16 november gästar de KB's scen. Jag kommer, med största sannolikhet, att befinna mig där. (And in case I won't, I will be so very ashamed)

"Take off your pants!"

www.agentsimple.com

Det är lite Lekman över Agent Simple. Det är lite "det här är så bra, så jag vet inte hur jag bäst ska kunna beskriva hans musik" över Agent Simple. Skivan är beställd. Hepp!

"This is a picture of one of my flowers. It was dying, so I decided to start taking good care of it, and one day this beautiful sprout appeared. I'm very proud! See what happens when you start caring? Idiots."

HIGHLY EVOLVED

Jag riktigt känner hur energin stundtals flyr min kropp.

Väggarna krymper, tavlorna får liv.

Jag borde nog räkna till tre och därefter dunka huvudet i bordet, varpå jag skulle stoppa mina ringbeprydda och, med Niveakräm, insmorda fingrar i halsen och spy i närmaste blomkruka.

Det kanske skulle få omvärlden att undra?


(Dear D-guy, I love You.)

Heavy heart

Det kommer oftast över mig då jag befinner mig på bussen på väg hem (vilket jag vanligtvis gör minst fem dagar i veckan). Jag kom och tänka på vad du en gång sa:
"Det finns ett starkt band mellan oss, Pernilla. Det kan aldrig gå sönder och det räcker hur långt som helst."
Jag kom och tänka på breven jag skrev och stoppade under kudden.
Jag kom och tänka på att de gav dig morfin.
"Mamma får mycket medecin mot smärtan, Pernilla. Det är därför hon inte kan prata, utan bara sluddrar nu. Det är för att hon inte ska ha så ont."

Ge mig någonting mot min smärta?!

Vad jag menar är: ge mig rosenblad att fylla igen hålet med. Jag skulle verkligen ha uppskattat en gest av detta slag.

Mot smärta.

Men jag har en mormor som bakar kardemummaskorpor och som säger att hon skulle kunna flyga fram och tillbaks till månen för min skull. Är inte det en riktig kärleksförklaring, så vill inte jag beblanda mig med ämnet kärlek överhuvudtaget.

(Och när mormor kramar mig så hårt att jag nästan går itu, finns det ingenting som kan göra mig illa).

Kramar är bra mot smärta.

Btw, önskelista: (ah, jag härmar Jenny lite)

D-guy (du är fyndig, Nina)
Ett trumset
Ny mp3 (Jens of Sweden, gå och dra något urgammalt över er)
Och: för tillfället prioriterar jag starkt Marcy Playground's "Shapeshifter".

ALL STORIES ARE LOVESTORIES.
-Robert McLiam Wilson

Ah, just det, ja, jag har börjat läsa Angela's Ashes nu. (Woho).



Mot smärta.