Heavy heart

Det kommer oftast över mig då jag befinner mig på bussen på väg hem (vilket jag vanligtvis gör minst fem dagar i veckan). Jag kom och tänka på vad du en gång sa:
"Det finns ett starkt band mellan oss, Pernilla. Det kan aldrig gå sönder och det räcker hur långt som helst."
Jag kom och tänka på breven jag skrev och stoppade under kudden.
Jag kom och tänka på att de gav dig morfin.
"Mamma får mycket medecin mot smärtan, Pernilla. Det är därför hon inte kan prata, utan bara sluddrar nu. Det är för att hon inte ska ha så ont."

Ge mig någonting mot min smärta?!

Vad jag menar är: ge mig rosenblad att fylla igen hålet med. Jag skulle verkligen ha uppskattat en gest av detta slag.

Mot smärta.

Men jag har en mormor som bakar kardemummaskorpor och som säger att hon skulle kunna flyga fram och tillbaks till månen för min skull. Är inte det en riktig kärleksförklaring, så vill inte jag beblanda mig med ämnet kärlek överhuvudtaget.

(Och när mormor kramar mig så hårt att jag nästan går itu, finns det ingenting som kan göra mig illa).

Kramar är bra mot smärta.

Btw, önskelista: (ah, jag härmar Jenny lite)

D-guy (du är fyndig, Nina)
Ett trumset
Ny mp3 (Jens of Sweden, gå och dra något urgammalt över er)
Och: för tillfället prioriterar jag starkt Marcy Playground's "Shapeshifter".

ALL STORIES ARE LOVESTORIES.
-Robert McLiam Wilson

Ah, just det, ja, jag har börjat läsa Angela's Ashes nu. (Woho).



Mot smärta.