att bli provocerad av Elsa Billgren:

Elsa Billgren, programledare och bloggerska (detta är alltså ett riktigt yrke?) gör mig så oerhört provocerad med sin blogg. Den innehåller champagne, fancy klänningar, champagne, fancy människor, lite mer champagne, fancy lägenheter, ännu mer champagne, fancy uteställen, ostron, champagne... ja, ni fattar.

Jag vet inte om jag blir mer provocerad över det faktum att det bara är yta eller över det faktum att jag trots det ändå läser bloggen. Varje dag.
Men! Det som gör mig allra mest provocerad är det faktum att Elsa har typ halva Sveriges tonårsflickors uppmärksamhet (jag har ingen statistik på exakt vilka som läser Elsas blogg, men jag anser att jag gör en ganska kvalificerad gissning när jag tror att det är mestadels unga kvinnor), utan att utnyttja detta! Mitt i alla puttinuttiga inlägg om söta klänningar och flashiga inlägg om perfekta människor (allvarligt, det finns inte en enda människa på Elsas bilder som inte är typ modell-vacker. Antingen dras Elsa inte till fula/alldagliga människor eller så får de helt enkelt bara inte vara med på bild), kunde hon väl för fan slängt in nån liten ful verklighet!

Det finns få saker som provocerar mig mer än mediemänniskor med strålkastarljuset rätt i huvudet och som väljer att utnyttja detta genom att lägga upp ytterligare en bild på en prickig klänning! Istället för att, åtminstone då och då, slänga in lite pepp, lite analys, lite djup, lite åsikter, skapa lite debatt och så vidare. Elsa skulle kunna göra så mycket med den makt hon har! Uppmärksamhet är inte bara uppmärksamhet. Uppmärksamhet är makt att förändra.

Den dagen Elsa antingen 1. lägger upp en bild på sig själv hängandes över toastolen med utsmetat läppstift, gärna en halv spya i håret samt rubriken "blev lite för många glas skumpa igår!" eller 2. uttrycker en åsikt som inte handlar om champagne, kläder, dyra matvanor, snygg inredning, creddiga människor eller Stureplan ska jag ta henne på allvar. Men inte förrän då.

Ps. om någon läser det här och tänker att jag bara är avundsjuk på Elsas flashiga livsstil så ja, då har du alldeles rätt. Samtidigt som jag ger mig själv ångest varje gång jag klickar in på Elsas blogg kan jag åtminstone för en liten stund träda in i en annan värld så långt ifrån min egen. Sedan kan jag i ett par minuter försöka låtsas att jag och min kombo inte alls 99 % av vår vakna tid mest sitter och fiser i en nedsutten IKEA-soffa i urtvättat linne och brallor med hål i skrevet.
Framför Bonde söker fru.
Och det blir inte exklusivare än en mugg Skånerost till det.
(Ja, inte fan dricker vi skumpa i alla fall).

att bli lite besviken när någon inte tar ställning:

Syndikalisterna ligger sen en bra tid tillbaka i konflikt med Berns på grund av de anställdas förkastliga arbetsvillkor på företaget. En kort artikel om de senaste aktionerna mot Berns går att läsa här.
Arbetaren har tidigare skrivit om konflikten bland annat i denna artikel där det står att läsa om flera avhopp som drabbat Berns på grund av den rådande konflikten då arrangörer istället ställt sig på fackets sida. Det känns som ett självklart ställningstagande. Därför blir jag så besviken när jag i dagarna läser att Sahara Hotnights ska göra en spelning på Berns. Utan att reflektera över vilket slags företag de gynnar. Utan att ta ställning för solidaritet med de drabbade arbetarna.

att rekommendera Feministiskt Perspektiv och Ballers:

Feministiskt Perspektiv får presstöd.
Satt den!
För övrigt rekommenderas en prenumeration på denna excellenta feministiska nättidskrift.
En annan feministisk nättidskrift att rekommendera (som dessutom är gratis, till skillnad från ovanstående) är Ballers vars senaste nummer har temat "lyx".
Trevlig läsning!

att upptäcka Bechdeltestet:

The Bechdel Test appliceras på filmer och innebär att man tar reda på:

1. finns det minst två kvinnliga karaktärer i filmen (namngivna)?
2. pratar de med varandra?
3. ... om något annat än män?

(Notera gärna att samtliga filmer i Sagan om Ringen-trilogin icke får godkänt på testet).

Hämtat från Feminist Frequency.

att se hur historien upprepar sig:

I en artikel i Svenska Dagbladet går att läsa hur den tidigare IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn ångrar sin förbindelse med hotellstäderskan och att det var ett ”moraliskt misstag”, samtidigt som han fortsätter att förneka att han skulle ha våldtagit kvinnan.

I en annan artikel i DN förklarar Strauss-Kahn att han svikit både "sin lojala hustru och det franska folket". Strauss-Kahn är inte stolt över sitt moraliska misstag, men understryker att några "skråmor, sår eller tecken på våld på kvinnans kropp" inte har kunnat hittas samt att han kände sig "rädd och förödmjukad" av det amerikanska rättssystemet.

Ingen annan än Dominique Strauss Kahn och Nafissatou Diallo vet exakt vad som hände inne på hotellrum nr 2806, men historien upprepar sig då etnicitet, kön och makt spelar tydliga roller i fallet. "Uttalanden som hon gjort har ansetts undergräva hennes trovärdighet", skriver DN i en annan artikel här. "Tack vare honom kallar de mig prostituerad", berättar Diallo.

Och den vite mannen går återigen fri.

att förfäras över en "militant antifeminist" samt över Pär Ström:

Snubblade över det här radioinslaget med Paolo Roberto (klicka på Paolo Roberto och spola sen fram till ca 16.20 om du inte orkar lyssna på hela). Är inte ett dugg förvånad över karlns åsikter, men ändock en aning förfärad. För många slag i huvudet eller bara allmän oförmåga att tänka utanför boxen? Eller det andra som en konsekvens av det förra?

Pär Ström, ni vet han som ständigt kallar sig "jämställdhetsivrare" i samma andetag som han kritiserar feministisk teori, kommenterar inslaget på sin blogg och skriver förtjust att "feminismens hegemoni i genusdebatten faktiskt så smått börjar utmanas!" för att i nästa mening pränta ner orden: "för säkerhets skull vill jag nämna: Jag brinner för jämställdhet. Just därför kritiserar jag feminismen". Precis som Paolo Roberto kallar sig för "jämställdhetsivrare" samtidigt som han skyr begreppet feminism som elden.
När ska folk inse att feminism innebär precis detta - jämställdhet?
"Jag diskuterar det här med dig när du vill, för jag har rätt", påpekar Paolo för intervjuaren.

Shit alltså.

att inspireras av en feministisk pionjär:

Den fittvänliga bloggen fitt for fight frågar Birgitta Stenberg om det är viktigt att prata fitta. Hon svarar:

Det är framförallt viktigt att inte stödja förtryckarmekanismerna i manssamhället genom att undvika öppna samtal om kvinnlig sexualitet, vare sig man använder ordet fitta eller inte.

Värt att läsa är även intervjun med Stenberg i senaste Ottar (som för övrigt firar trettio år) där hon bland annat resonerar kring det offentliga samtalet om sexualitet. Planen är att stå lika fast vid min feministiska övertygelse som 79-åriga Stenberg om jag fortfarande lever när jag är så gammal.

ett år går så fort älskling

snacka om i-landsproblem. fast i-landsproblem kan vara nog så jobbiga. i-landsproblem kan vara det jävligaste som finns, helvetet på jorden rent utav.
jag är på tok för upphetsad för mitt eget (och andras) bästa.
jag önskar jag vore en smula definierad. åtminstone i kanterna.
alla frågor som man brottas med vid frukost.
förlåt sa jag till busschauffören för att jag tryckte på stopp-knappen för sent. han släppte av mig ändå och jag borde sagt tack, men viskade förlåt.
eller kanske förlåt ändå. för alla gånger jag gjort bort mig och inte vetat hur man beter sig.
det kysstes hej vilt på spårvagnen idag. det knullades nästan! jag blundade.
en dam med plåster över näsan mötte min syn när jag steg av. hon såg olycklig ut där hon satt, med gubben sin bredvid. hon kanske var fruktansvärt olycklig. eller bara halvt missnöjd. det kanske bara var plåstret.
ett gäng pojkar frågade mig om vägen till Guldheden. de var säkert tio stycken och jag märkte hur jag blev nervös och stammade lätt på rösten. vad är det och va rädd för, tänkte jag sedan.
jag fattas ju ändå inte särskilt mycket. men kanske tillräckligt. och tillräckligt är ju alltid tillräckligt nog. annars hade det ju inte hetat tillräckligt.

det blir alltid så här när man läst för mycket Kristina Lugn. eller nån helt annan.