att upptäcka Bechdeltestet:

The Bechdel Test appliceras på filmer och innebär att man tar reda på:

1. finns det minst två kvinnliga karaktärer i filmen (namngivna)?
2. pratar de med varandra?
3. ... om något annat än män?

(Notera gärna att samtliga filmer i Sagan om Ringen-trilogin icke får godkänt på testet).

Hämtat från Feminist Frequency.

att se hur historien upprepar sig:

I en artikel i Svenska Dagbladet går att läsa hur den tidigare IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn ångrar sin förbindelse med hotellstäderskan och att det var ett ”moraliskt misstag”, samtidigt som han fortsätter att förneka att han skulle ha våldtagit kvinnan.

I en annan artikel i DN förklarar Strauss-Kahn att han svikit både "sin lojala hustru och det franska folket". Strauss-Kahn är inte stolt över sitt moraliska misstag, men understryker att några "skråmor, sår eller tecken på våld på kvinnans kropp" inte har kunnat hittas samt att han kände sig "rädd och förödmjukad" av det amerikanska rättssystemet.

Ingen annan än Dominique Strauss Kahn och Nafissatou Diallo vet exakt vad som hände inne på hotellrum nr 2806, men historien upprepar sig då etnicitet, kön och makt spelar tydliga roller i fallet. "Uttalanden som hon gjort har ansetts undergräva hennes trovärdighet", skriver DN i en annan artikel här. "Tack vare honom kallar de mig prostituerad", berättar Diallo.

Och den vite mannen går återigen fri.

att förfäras över en "militant antifeminist" samt över Pär Ström:

Snubblade över det här radioinslaget med Paolo Roberto (klicka på Paolo Roberto och spola sen fram till ca 16.20 om du inte orkar lyssna på hela). Är inte ett dugg förvånad över karlns åsikter, men ändock en aning förfärad. För många slag i huvudet eller bara allmän oförmåga att tänka utanför boxen? Eller det andra som en konsekvens av det förra?

Pär Ström, ni vet han som ständigt kallar sig "jämställdhetsivrare" i samma andetag som han kritiserar feministisk teori, kommenterar inslaget på sin blogg och skriver förtjust att "feminismens hegemoni i genusdebatten faktiskt så smått börjar utmanas!" för att i nästa mening pränta ner orden: "för säkerhets skull vill jag nämna: Jag brinner för jämställdhet. Just därför kritiserar jag feminismen". Precis som Paolo Roberto kallar sig för "jämställdhetsivrare" samtidigt som han skyr begreppet feminism som elden.
När ska folk inse att feminism innebär precis detta - jämställdhet?
"Jag diskuterar det här med dig när du vill, för jag har rätt", påpekar Paolo för intervjuaren.

Shit alltså.

att inspireras av en feministisk pionjär:

Den fittvänliga bloggen fitt for fight frågar Birgitta Stenberg om det är viktigt att prata fitta. Hon svarar:

Det är framförallt viktigt att inte stödja förtryckarmekanismerna i manssamhället genom att undvika öppna samtal om kvinnlig sexualitet, vare sig man använder ordet fitta eller inte.

Värt att läsa är även intervjun med Stenberg i senaste Ottar (som för övrigt firar trettio år) där hon bland annat resonerar kring det offentliga samtalet om sexualitet. Planen är att stå lika fast vid min feministiska övertygelse som 79-åriga Stenberg om jag fortfarande lever när jag är så gammal.