...

Det var egentligen ingenting jag skulle anteckna.
Fast det var egentligen ingenting jag inte skulle anteckna heller.
Jag antar att jag bara behövde
känna bokstäverna rinna genom mina fingrar.
Det där välbekanta flödet som jag inte gett utlopp för på evigheter.
Milslånga tentatexter räknas inte.
Och snart har vi tenta igen.
På postkolonial teori.
Och jag kan ingenting.
Absolut..
ingenting.

Jag kan ju inte ens svara på varför jag alltid brygger kaffe för två,
trots att det nästan alltid bara är jag som ska ha.
Eller varför jag ägnar timmar åt att sortera ut minnen ur mitt förflutna
när jag ändå bara kommer att stoppa tillbaka dem
om någon vecka eller så.
Eller varför dina armar runt min midja är något jag ständigt längtar efter
när du egentligen inte alls är värd det.

Jag fann ett uråldrigt kassettband.
Det visade sig innehålla Foo Fighters.
Live at Roskilde någon gång under min bräckliga tonårsperiod.

Någon frågade mig vilken konsert jag hade velat gå på
om jag hade fått välja vilken som helst.
Från vilket år som helst.
Men jag visste inte säkert vad jag skulle välja.

Och jag visste inte varför du bara blev fullare och fullare för varje öl
när jag bara fick mer och mer ont i magen.

"I'd like to dedicate this song to all the beautiful lovers
who are fucking in tents tonight,
thank you."