Jag skulle vilja skaffa mig en identitet. Alltså, en sån där riktigt utpräglad identitet. Just nu känns det nämligen som om jag enbart flyter omkring. Jag vet inte varför eller i vad, men det känns som om jag flyter. Och det skulle ju mycket väl kunna vara en angenäm känsla, men nu är det inte det.
Helst av allt skulle jag vilja att någon greppade tag i någon mäkta utstuderad identitet och slog in den i något überjuligt omslagspapper med lite snöre runt.
Och sedan gav den till mig i julklapp.
Fast vid närmre eftertanke vet jag inte om jag skulle ta emot en klapp med ett sådant suspekt innehåll.
Annars finns ju förstås möjligheten att kopiera en redan befintlig identitet av något slag. Eller åtminstone så skulle man med diverse yttre attribut kunna ge vissa signaler om att man tillhör en viss typ av grupp. Typ skriva "Love will tear us apart" halvt diskret på vänster underarm. Så är man indie. Eller nåt..
Eller färga håret svart och vara emo. Eller nåt..
Jag vet inte. Jag vill nog inte vara varken någon annan eller något annat. Inte alltid, bara ibland. Och jag vill inte ändra något drastiskt i min egen identiet. Inte mycket, bara lite.
Jag måste hitta en ny lägenhet. Jag vill inte det. Jag älskar ju min baby. Det här känns ungefär som att göra slut med någon man haft ett långt och ömsesidigt kärleksutbyte med. Jag vet inte riktigt hur det känns egentligen, men jag skulle kunna tänka mig att det känns ungefär så här att göra slut med någon man haft ett underbart förhållande med i ett år och åtta månader med. Det känns för jävligt.
Är det nu man ska krypa upp i sängen med täcket runt sig, glo på Pretty Woman, käka mängder med choklad och bara lipa?
Nej, visst ja, jag har ju snart ingen lägenhet att ställa min säng i.
Dessutom har jag en fet tenta att ta tag i. Just nu känns det inte som om jag någonsin kommer ta tag i den. Jag har för mkt runt omkring som distraherar mig.
För att kunna skriva första uppgiften (av tre) måste jag ta mig igenom Roland Barthes
Mytologier. Jag kan utan att tänka efter säga att det är den tråkigaste och mest ologiska bok jag någonsin läst och HUR SKA JAG DÅ KUNNA SKRIVA TRE A4-SIDOR OCH ANALYSERA NÅN JÄVLA MYT OCH UTGÅ IFRÅN BARTHES BOK NÄR JAG INTE ENS FATTAR EN FEMTEDEL AV DEN DÄR JÄVLA BOKEN?!?!
Den här tentan kommer förmodligen ta livet av mig.
Dessutom berättade ÅhusHenkan att han hört att Roland Barthes gillade "små argentinska pojkar med smutsiga penisar". Jävla äckligt.
Ja, man måste ju ha varit lite knäpp i huvudet när man skriver en bok som handlar om hur man analyserar en myt!
Alla teoretiker någonsin måste ha haft fett med fritid. De var säkert arbetslösa och mobbade. Hur kunde de annars ha tid att sitta själva i timtal och grubbla och skriva ner teorier om samhället och människan?!
Jag blir så jävla upprörd.
(Fattar inte att jag sökte B-kursen)