Rock to the beat 'til I die, YO!

Jag har lyssnat på Missy Elliot-beats hela morgonen och inbillat mig att jag är ghetto. Försökt komma i stämning inför min Artur Lundkvist-essä. Snart färdig nu. För övrigt tycker jag mig kunna urskilja en del likheter mellan Missys raptexter och Lundkvists diktande. Haha, nej, så tusan heller. Men det hade varit fett kul.
EY GHETTO IN MY HEART, BIATCH!
(Förlåt, för mkt kaffe).

Jag vill verkligen dansa just nu, men min vänstra stortå hindrar mig. Jag tappade en tung byrålåda på den igår, varpå jag skrek gällt i högan sky. Lillebror kom rusandes, jag var rasandes. Han försökte trösta. "Rör mig inte!" skrek jag. Sedan började det blöda och själv började jag böla.

ps. Att tyda av den, tills alldeles nyligen oupptäckta, ringen på Freddes vänsterhand (se bildbevis nedan!) är han, enligt Lina (själv glömmer jag alltid vilket finger osv.) antingen förlovad eller gift. Jag kan lika gärna gå och gräva ner mig nu. Vad händer nu om jag groggar med Wiking?! Förmodligen ingenting, för han är stadgad! Jag hatar det ordet: stadgad. Det utstrålar en sådan fruktansvärd ångest!

Missy Elliot - We run this. Ett självklart val vid nästa fylledans.