Februari 2006:

Tomt klassrum. Jag är för stunden alldeles allena.
Exalterade röster i bakgrunden.
Bara jag är här. Bara jag är.

Jag skulle vilja gå fram till tavlan och ställa mig och skriva "KUK" med stora bokstäver.
Men där står redan någonting jätteviktigt och jag vill verkligen inte sabba hela det jätteviktiga budskapet genom att visa prov på min, i dagsläget, fullständigt genomruttna kreativitetsform.
Dessutom kommer läraren strax tillbaka
och jag vet inte om han har en revolver i bakfickan.
Jag har aldrig sett den, men kan jag inte heller vara säker på att den inte skulle finnas där.

Vad jag absolut borde är att gå hem och vattna blommorna.
(Ingen vill väl ha döda krukväxter i sina, i övrigt så fantastiskt vackra, fönster?!)
Jag borde strunta i omprovet i historia
(för jag kommer ändå aldrig kunna lära mig när Karl den tolfte eller vem som helst sköts ihjäl av sina misantroper till fiendekämpar)
och strunta i engelskan
(för jag har ändå inte läst mer än 15 av de 80 sidor vi skulle läst till idag and I haven't picked out three pieces of very fucked up quotes).

Jag är hemskt ledsen,
men jag saknar så mycket viljestyrka.



Waiting for my coffeine to... kick in!
Sen så.