Cover your ears and your eyes

Ifall jag får säga vad jag vill (och det får jag) så tror inte jag att det här huset har fått sig en ordentlig dammsugning på över två veckor, så jag tog saken i egna händer. Det förvånar mig att inte far lagt märke till de fruktansvärda dammråttor som lagt beslag på varenda litet hörn. De är mina husdjur, men jag matar inte dem. Till följd av detta vore det ytterst naturligt ifall de avled, men de vägrar.
Jag tror att far har varit för upptagen med att sörja förlusten av min och min brors cyklar. Jag sörjer inte, jag är istället arg. Något ryggradslöst svin har stulit mitt mest konkreta minne av min mor. Jag vill inte ha någon annan cykel än min röda Crescent med oerhört praktisk cykelkorg (dock en tillbucklad sådan, då någon jubelidiot, en gång i våras, placerat en järnbalk mitt på vägen, vilken jag givetvis cyklade över, varpå jag och min Crescent föll handlöst) och med precis alla småsaker, så som växlar, ringklocka med mera, fungerande (allt utom ljuset). När jag får tag på dig, ditt narcicistiska, kapitalistiska, materialistiska svin (OCH DET FÅR JAG!) ska jag riva dina kinder blodiga.
Nåväl, far verkade tacksam över min dammsugarinsats. Han till och med hjälpte mig en aning: "Du har glömt lite där i hörnet.."



Jag har inget annat halvintressant att skriva om, ok?