Let's run..?

Jag bestämde mig till slut för att följa med på släktens kräftskiva, då kvällen annars inte lovade någon vidare underhållning. Dock: då jag, tillsammans med min bror och två yngre kusiner, inte fann själva kräftskivan så särskilt stimulerande, beslöt vi oss för att vi skulle åka ner till byn och sätta oss på ett internetcafé. Jag testade lite Counterstrike, men efter att ha dödat en av mina medspelare x antal gånger, bekräftades mina misstankar om att det verkligen inte var någonting för mig.
Bang bang, you're dead.
Jag är så dålig på CS, men det spelar ingen roll, för jösses, vilket enformigt spel.
Vi har beställt taxi tillbaka till kräftskivan kl elva. Hade jag haft körkort nu hade jag kunnat ta mig härifrån, antingen hem eller vart som helst, men nu har jag inte det och tristessen infann sig redan tio minuter efter vårat anländande.

Monotoni är kvällens huvudord.

Wanna see me disco?

Who took the bomp from the bompalompalomp?
Who took the ram from the ramalamadingdong?

Aaah, det är ju så enastående bra. Att jag inte fattat förrän nu.

Idag:
dagboksskrivande, film med lillebror och promenad med Camilla.

As I dreamt of kids and guns

Vi har ofta alldeles för stark tandkräm hemma hos oss
och det är förvånansvärt lätt för växter att dö i våra fönster.

TV-shop

Jag skulle önska att jag var lika uppåt och glad som de på TV-shop. I deras minimalistiska, men ack så komplikationsfria värld verkar ju allting nästan löjligt enkelt.

"Köp (någon form av manick.. Konsumera, konsumera, konsumera för att överleva, du vet..) och vi lovar dig att den kommer att skänka dig glädje för resten av ditt liv."

Sedan är det bara att blända åskådarna med ditt förföriska leende.

Äh, plastigt är vad det är. Alltihopa. Rena rama skiten. Fast någon gång ska vi väl alla trilla dit, snava över naivitetens utspända lina liksom.

Fika med Jen imorgon.
Behovet av att ses över en kopp kaffe är stort just nu. Men det ska vi ju få ordning på imorgon..

I love you, I love you, I love you, what's your name?

Jag skrev en lång krönika i vilken jag främst behandlar ämnena knivar och inspiration. Så här i efterhand känns det riktigt bra. Hm, hur blir det med tidningen egentligen, Lina, Jen, Patsky och Caroline? Det skulle kunna bli så bra ju..

"Hold me now" med the Polyphonic Spree är så fin så jag snyftar varje gång jag hör den. Jag tror jag har kommit till en punkt i mitt liv då det är dags att ta sig samman och inte bara för att jag bölar till en vacker låt. Nej, som den perfektionistiska (nåja) listmänniska jag är, ska jag göra ännu en "att göra"-lista men den här gången med en aningen mer seriösa mål.

Jag tycker inte att årets Emmabodafestival kan stoltsera med något överdrivet bra spelschema. Dock: Fredagen den 12:e kl 20.15 kommer (minst) 12 di Leva-kloner (d.v.s. the Polyphonic Spree) att ställa sig på Emmabodafestivalens scen "ängen". Det lär bli mäktigare än mäktigast. Och få är givetvis de som icke lär falla för storbandets publikfrieri à la "peace, love and understanding", men jag gillar det verkligen.

He started the day with a mood and a shake.
He was finally arranged.
And someone said with a cold, hard chest, "You're a mess!"
He woke up at nights. He thought he was twice.
He was moving away cause everyone thinks that it goes away with age.

A very special soundtrack for the 4:th of August 2005:

the Polyphonic Spree - Hold me now
Tracy Chapman - Almost
Eisley - Telescope eyes http://www.eisley.com/music.php